Laurentia-ben

Mitt sommarjobb är slut nu och jag har blivit 6000kr rikare! Egentligen tog det slut i torsdags, men jag har inte orkat sätta mig ner och skriva något här förrän nu. Det är skönt att vara hemma igen (och att få sova ut på morgonen) men jobbandet är långt ifrån över. Vi har kapat, klyvt och staplat ved i två dagar och jag har fått blåmärken och rivsår på fötterna och underarmarna. Och jag har träningsverk som heter duga i låren! Detta från att ha lyft veden på RÄTT SÄTT! Med benen! Så nu har jag vad scouter brukar kalla för "Laurentia-ben". Och för att folk, som inte är scouter, också ska förstå ska jag förklara vad "Laurentia" är:

Laurentia är en sång, den går "Laurentia, kära Laurentia, när får jag träffa dig nästa gång? Laurentia! På måndag kära Laurentia, då får jag träffa dig nästa gång. Laurentia" och för varje gång lägger man på en veckodag. Saken är den att varje gång man sjunger Laurentia och namnen på veckodagarna så ska man niga/göra knäböj. Och när man då kör hela veckan så blir det en hel del knäböjningar, vilket då kan resultera i Laurentia-ben.

Nu har jag då förklarat termen Laurentia-ben, och kan återgå till att prata om veden. Vi har bara en stor björk kvar att klyva och stapla, men det kommer vi inte göra idag. Det blir förmodligen imorgon. Och när jag säger stor, så menar jag stor! Den har stått på vår tomt och pappa fällde den för någon vecka sedan. Han har sågat upp den i kubbar, men det är klyvandet som kommer bli det svåra. Vi får se hur det går. Vi får bekymra oss om det imorgon. Ikväll tänker jag ta Felix med mig och åka till Orsa på Orsayran!